Varje år försvinner 24 miljarder ton av den näringsrika matjord som vi är beroende av för vår överlevnad. FN uppskattar att en tredjedel av världens matjord redan har förstörts, och tempot ökar i alarmerande takt.
Jordbrukaren Jörgen Andersson på gården Fjällbete i Jämtland beskriver det så här:
– Vi försöker producera mat, men förstör samtidigt de ekosystem vi är beroende av. Som regenerativ bonde handlar mitt jobb om att sluta stå i vägen för naturens egen kraft.
Med naturens kretslopp som modell
Sedan 2002 har Jörgen Andersson bedrivit det som kallas regenerativt jordbruk. Det går ut på att stärka markens egen livskraft genom samspel mellan djur, växter och jord.
Jörgen plöjer inte, besprutar inte grödorna och använder ingen konstgödsel. I stället låter han naturen göra jobbet. Gräs och vall odlas som foder åt flera hundra får och ett mindre antal kor. Djuren flyttas regelbundet så att betesmarken inte överutnyttjas. Deras spillning gödslar naturligt så att gräset och örter snabbt växer upp igen.
– Som traditionell bonde förhindrar jag fotosyntes och biologisk mångfald oavsett om jag kallar mitt jordbruk ”ekologiskt” eller ”konventionellt”. Som regenerativ bonde ifrågasätter jag alla insatser som hindrar livet i jorden och på jorden.
En studie från 2018 visar att regenerativa jordbruk kan vara upp till 78 procent lönsammare än konventionella, trots lägre skördevolymer. Lägre insatskostnader, direktförsäljning och mångsidig användning av marken är några av förklaringarna.
Människan som medskapare – inte motståndare
Den australiske ekologen Oliver Knox håller med. Han forskar om jordbrukets påverkan på mikrolivet i australiska marker och menar att jordbruk, rätt skött, faktiskt kan skapa ännu mer vitala jordar än vad naturen själv klarar.
– Med rätt metoder kan vi bygga upp markhälsan snabbare än naturen själv – men det kräver lyhördhet för lokala förutsättningar.
Knox samarbetar med bomullsodlare för att införa lösningar som gynnar mikrolivet: mindre plöjning, färre tunga maskiner och mer biologisk mångfald.
Även i Sverige har man uppmärksammat vikten av levande jord. SLU:s initiativ ”SM i nedbrytning” lockade odlare att gräva ner bomullslappar på sina åkrar för att visa hur markens mikroliv påverkar nedbrytning. Det är blir en väckarklocka för såväl hobbyodlare som yrkesbönder och forskare.
Ett liknande test – att gräva ner ett par vita bomullskalsonger – har spridits internationellt som ett pedagogiskt sätt att visa skillnaden mellan frisk och utarmad jord. I en bördig, levande jord bryts kalsongerna ner på bara några månader, medan de i steril, sönderkörd jord kan grävas upp nästan intakta.
Konstgödslets baksida
Men det är inte bara plöjning och tunga maskiner som påverkar markhälsan negativt. Den enorma användningen av konstgödsel riskerar att slå ut det naturliga samarbetet mellan växter och mikroliv.
Växter får mycket av sin näring genom byteshandel med markens mikroorganismer. Växterna levererar kolhydrater och får kväve och mineraler i utbyte. När konstgödsel tillförs, som redan innehåller kväve och mineraler, upphör denna samverkan. Växterna behåller då mer stärkelse (kolhydrater) så att mikroorganismerna svälter. För att överleva bryter de ner jorden i stället, och då frisätts kol som släpps ut i atmosfären.
Den mängd kol som ligger bunden i Europas jordar är ungefär 50 gånger så stor som hela EU:s växthusgasutsläpp per år. Om bara 0,1 procent frisätts av den här kolsänkan, motsvarar det utsläppen från hundra miljoner bilar.
25–40 procent av kolet som nu finns i atmosfären har kommit direkt från jorden, och det mesta av det har frisatts under vår livstid.
Mer mat, mindre industri
Jörgen Andersson menar att regenerativt jordbruk kan föda hela jordens befolkning utan att förstöra planeten. Om varje människa odlar näringstäta grönsaker på 300 kvadratmeter och använder resten av sin markyta till betesdjur, fruktträd och biologisk mångfald kan vi producera stora mängder mat, helt utan konstgödsel.
Han riktar kritik mot initiativ som EAT-Lancet-dieten, som förespråkar en globalt enhetlig, växtbaserad kost baserad på industriproducerade råvaror.
– Vi ska inte födas av globala bolag, utan av våra lokala ekosystem.
Faktum är att 70 % av världens mat idag beräknad komma från småskaliga jordbruk, trots att dessa bara har tillgång till 25 % av resurserna. Resten används av livsmedelsjättar vars produkter ofta skapar både miljöskador och livsstilssjukdomar.
Kor, kålrötter och kolbindning
Djur har en central roll i regenerativt jordbruk. På gården Fjällbete samsas får och kor om markerna och betar växtlighet som vi människor inte kan tillgodogöra oss. I kalla klimat som i norra Sverige ger det till och med hälsosammare fettsyror i köttet.
Genom att ersätta kraftfoder med lokala grödor som kålrötter kan man skapa effektiva matsystem som både människor och djur mår bra av – utan att tära på jordens resurser.
Det finns en väg framåt
Jordbruk behöver inte vara ett hot mot klimatet. Tvärtom kan det vara en viktig del av lösningen om vi vågar tänka nytt och låter jorden återhämta sig. Regenerativt jordbruk visar att det går att odla mat på naturens villkor – och ändå mätta världens befolkning.
Jörgen Andersson betonar att jorden har en enorm kapacitet att läka sig själv när den får chansen.
– Man kan likna det vid att hålla en badboll under vatten. Det krävs mycket kraft för att utarma matjorden på så låg nivå som den är på många håll, men så fort vi slutar plåga jorden studsar den tillbaka dit den vill vara.